Göteborg, 1960-tal och banden i sta´n, under 60-talets musikscener så bytte folk band lika ofta som band bytte namn, dvs väldigt ofta. En profil för musikfolket här var gitarristen Peter Granath. Han är mest känd genom Why Not, en kille som kunde dra på höga, rejäla solon, då i gruppen The Spacemen (tidigare the Drivers). De tre andra i bandet då var Elon på bas, Christer på trummor och Nisse på kompgitarr och sång. Första hopsparade band-bilen var en Volkswagen-buss
Det som senare blev Why Not hette från början Freshmen och grundades 1959 - men sommaren 1961 döpte man om sig till Drivers. 1962 ändrade man till slut namn till Spacemen och det var först då man gjorde sig ett namn utanför Burås Ungdomsgård (där man tränade in låtar) och började spela sin non-stop-dans på ställen som Riverside i Majorna, man lirade runt om i Västsverige, folkparker som Spekeröd, Fjällbacka m.fl.
Man vann en pokal i GT:s tävling Västsveriges Popbandstävling, fick ett helt mittuppslag i tidningen efter vinsten - och sångaren Nisse jämställdes ofta med Cliff Richard. Man lirade mycket Cliff-låtar och annan rock.
Solospelet stod då Peter Granath förr, som gjorde sig känd som en enormt kraftfull elgitarrist som gärna krämade på ordentligt, kan bero på hans nedsatta hörsel efter sviterna av en påssjuka när han var 15 år. Enligt Göteborgsmyten blev han döv på ena örat pga sitt gitarrspel, men det vill han dementera. Han blev även känd som den som hittade volym 11 på förstärkaren. Vid något tillfälle i början hjälpte Spotnick´s Bosse Winberg till med att bygga dem en förstärkare.
Spacemen gjorde sig ett namn på livescenen i Göteborg och i mitten av 60-talet med lite medlemmar utbytta åkte man även ner och turnérade i södra Tyskland. Granaths brutala gitarrspel gick hem på kontinenten, sägs det. Alla namnbyten och den mängd olika band som fanns ledde naturligtvis till namnbråk och i Stockholm försökte "Diggilo-Lasse Holm" slå igenom med sitt band Spacemen, men den namntvisten vann Göteborg och Holm fick byta namn till Moonlighters.
Peter Granath tröttnade dock på namnet som ansågs vara föråldrat och man bytte till Why Not. Det blev en hel del rotationer bland bandmedlemmar och det var egentligen bara Granath som var kvar sedan starten 1959. Bandet fick ett uppsving och man fick ett skivkontrakt med Platinum där man gav ut singeln Cathy´s Clown (baksida Sweet and lovely), som sålde dåligt.
Istället fick man kontrakt med Sonet i Stockholm och under märket Gazell släppte man två singlar. Den första Who put the Bomp, 1967 (baksida Stranger feelin´). Loco-Motion blev den andra singeln (baksida Her Majesty's Bug Disposer) och släpptes 1968. Summa tre singlar, även någon samlings - cd ska ha givits ut med blandad musik från denna tiden.
I senare upplagor av bandet fanns också namn som Rolf Högberg, Göran Svensson, Göran Lindberg, Roger Andersson, Christer "Tarzan" Nilsson och Micke Lanciai.
Årtalen - Freshmen 1959-61, Drivers 1961-62, Spacemen 1962- framåt. Det sista jag läste var en annons där Granath sålde sin gitarr, original AC30 tidig 60-tal. Om bandet finns mer att läsa i Hans Sidéns utmärkta bok 60-talspop i Göteborg. Bilden en senare variant av Why Not.
Källor:
queclub.wordpress.com
rateourmusic.com
ffib.musicblogg.se