Sockerbagaren tillverkade konfekt, karameller, glass, krokaner samt tårtor och bakelser, men till skillnad mot konditorn som tillverkade samma slags varor hade sockerbagaren ingen servering - från början betydde egentligen titeln konditor att man var hovleverantör.
Vid sidan av dessa två yrken fanns även pastej- eller schweizerbagaren som tillverkade pastejer, wienerbröd, tårtor och bakelser, men inte konfekt. Först 1767 bildade man ett eget skrå i Stockholm. I yrket förekom även kvinnor. Sockerbagaränkor hade rätt att driva sin mans rörelse så länge de önskade och en del erhöll till och med burskap.
Ur en italiensk kokbok från 1500-talet har man t ex funnit 46 olika tårtrecept. Det var också i Italien, närmare bestämt Florens, som smördegen uppfanns i början av 1600-talet. Sakta spred sig sockerbagarkonsten norrut vid medeltidens slut. Enstaka yrkessockerbagare börjar dyka upp också i Sverige vid denna tid t.ex. i Malmö, där den första skråordning för sockerbagare som vi känner till i landet utfärdades 1495. Det bör kanske påpekas att Skåne på den tiden tillhörde Danmark.
Sockerbagaryrket utvecklades ur bagerinäringen i och med sockrets införande. I Sverige nämns socker för första gången 1326. Det var då oerhört dyrt och blev följaktligen en lyxvara, främst avsedd för hovet, dit sockerbagaren tidigt kom att knytas.
Den sötsaksälskande Gustav Vasa hade en Michel Sockerbagare anställd, som försåg den kungliga familjen med kakor och kanderad frukt. Sockerbagaryrket var ett utpräglat stadshantverk med få utövare på varje plats. Varorna såldes till att börja med på apotek och hantverkarna sorterade under kryddkramhandlar-societeten.
Yrket omsjungs i Alice Tegnérs barnvisa Sockerbagaren. Och det finns en baktävling för barn som heter "Årets sockerbagare", en baktävling för barn som verkligen gillar att baka och där SVT står bakom en del av produktionen. Bilden på en sockerbagare.
Källor:sv.wikipedia.orgsvt.seekelunds-konditori.se