Olle Svensson, född 12 september 1904 i Söderala församling i Hälsingland, död 1972 i Sunnansjö i Kopparbergs län, var en svensk författare. Pappa Georg skogsarbetare och mamma Marta Westling. Olle växte upp i Gustavsfors, Bollnäs södra finnskog.
Familjen bodde tidigt i en gammal fäbod, och fadern var oftast borta på skogsarbete. Det var ett hårt liv man förde, med sex barn och ett kanske lite omaka äktenskap, där fadern var en kraftkarl och modern ofta sjuklig. Skolvägen var åtskilliga kilometer lång, vilket inte gjordes lättare av att Olle drabbats av barnförlamning vid fem års ålder och kände av sviterna. Han blev ofta retad på grund av sin gång. Förlamningen gick visserligen över med tiden, men hela livet var Olle svag och sjuklig och då kan man förstå att diktandet mera var uttryck för ett behov än någonting annat. Han ville helt enkelt bort från fattigdom och elände och tog genvägen genom poesin.
Han försörjde sig som skogs- och jordbruksarbetare 1916-33 och studerade på folkhögskola. Värnplikten gjorde han 1924-1925 som flottist på Skeppsholmen i Stockholm. Genom en äldre piga kom han i kontakt med litteraturen och romanernas värld.
Han sålde dikter för en femma stycket till lokaltidningarna, men fick ändå de flesta i retur. Han längtade, grät, svalt och for illa. Hemmet förföll genom att fadern och bröderna till slut inte orkade mer, och mamman slet ut sig. Olle byggde sig i alla fall en liten diktarstuga av sjunktimmer nära föräldrahemmet och började sin mödosamma väg mot publiceringen.
Han fick varva skrivandet med hårt kroppsarbete för överlevnaden. Olle debuterade med diktsamlingen Som mitt liv 1934, och nu kunde han lättare placera sina alster. Om den svåra uppväxten berättar han i den självbiografiska romanen Han ville bli diktare 1947. Om moderns svåra tillvaro handlar romanen Hon som ville bli fri 1946.
Han började även med träsnide, teckning och målning, och han flyttade till ett hyresrum i Bollnäs 1941 - diktarstugan förföll och blev obeboelig. Olle som hade träffat sin blivande hustru Berna 1946, hade planer på att flytta söderut, men Hedemora lockade.
De flyttade 1947 till Sunnansjö, till Dan Andersson-bygd, där han bodde fram till sin död. Olle fick rätt så liten uppmärksamhet, ofta med blandad kritik, vad berodde det på? Han var rätt i tiden för att bli proletärförfattare, men hans diktning fick en helt annan karaktär. Han gick mer in i själsliga djup än skildrade arbetets yta, och det är alltid den enskildes mer än kollektivets problem som utgör fokus.
Han hade även alla förutsättningar att bli renlärig modernist, men han varvade experimenten med enkel, traditionellt rimmad vers. På så sätt blev han älskad av många diktläsare men gjorde sig samtidigt omöjlig hos den akademiska eliten. Dessutom var han alldeles för tillbakadragen för att kunna göra sig gällande på den litterära arenan.
Olle hade problem med hälsan efter den hårda uppväxten, men han umgicks med flera av bygdens författare och konstnärer, och han var mycket produktiv. Han fick Dan Andersson-priset 1964 och Nils Ferlin-priset 1967. Från fyrtioårsåldern hade han det oumbärliga stödet från hustru Berna. Han kedjerökte Philip Morris, drack lådvis med öl, tog mängder av starka lugnande och smärtstillande medel, för att lugna sina känslor och överleva mentalt.
Bland de elva diktsamlingarna kan nämnas Arcanum 1950, Nedanför flod och fall 1954, Den barmhärtige samariten 1957, Skallgångshöst 1961 och Sena sagor 1967. Romanerna har karakteriserats som ett mellanting mellan realistisk, modernistisk fiktion och tankebok, men de erbjuder alltid en fascinerande och annorlunda läsning. Sedermera bosatte sig de två i Ludvika där Olle Svensson gick ur tiden 1972.
Grangärdebygdens Kulturförening bildades våren 2007 och det beroende på en donation som gjordes av hans fru Berna, änka efter Olle. Donationen bestod av parets kvarlåtenskap. Samtliga av hans utgivna böcker, liksom mycket material från hans omfattande korrespondens och många av hans konstverk, bevaras nu genom kulturföreningen och Vikasgården i Sunnansjö.
Om frun - han gifte sig 1947 med Berna Hjalmarsson, född 1924 i Hällestad, dotter till målarmästare Hjalmar Andersson och Tekla Karlsson. Berna hade också en litterär ådra och skrev lyrik, men var också en duktig uppläsare och kunde höras läsa makens dikter i olika sammanhang. Inte minst i radioprogrammet Önskedikten.
1984 skrev Berna Svensson en bok om maken Olle, Ljusmystikern från Sunnansjö.
Berna Svenssons stora intressen var konst, litteratur och musik och hon besökte gärna kulturevenemang i bygden så länge krafterna fanns. Olle Svensson Sällskapet bildades i februari 2012.
Källor:
litteraturberget.se
2.lg.se
sv.wikipedia.org
ollesvensson.org
harrymartinsonitiden.blogspot.se
runeberg.org
dt.se