Moskvitch - ibland även skrivet som Moskvich, Moskvic eller Moskwitsch, var ett bilmärke från Ryssland som produceras av AZLK 1945 - 1991 och av OAO Moskvitch 1991 - 2002. Det senare var ett privatiserat företagsnamn, för att undvika juridiska problem efter nedgången i Sovjetunionen 1991. Fabriken hade ingen montering utanför Ryssland efter 1991, så namnet används i dag mest för att hänvisa till den byggnad som ligger i nedre östra delen av Moskva och som stängdes - 2006.
Namnet Moskvitch står för - en ursprunglig plats för bilar tillverkade utanför Moskva. År 1929 började byggandet av Moskva bilfabrik med en inledande produktion på 24 000 fordon. 1941 evakuerades fabriken till Ural och hela produktionen om för tillverkning av krigsmateriel i början av andra världskriget. Efter kriget köpte Sovjetunionen en hel Opel tillverkningsdel från Brandenburg i Tyskland.
En fabrik vid namn, översatt - Moskva Compact Car Factory, började 1947 att tillverka en bil Moskvitch 400 baserad på en Opel Kadett. 1969 bytte fabriken namn till AZLK, vilket innebär en bilfabrik i namn av den leninistiska, kommunistiska, ungdomsförbundets anda.
De var robusta, tillförlitliga på undermåliga vägar och erbjöds till ett överkomligt pris. 1960 och början av 1970 var deras storhetstid, då bilarna exporterades till många länder över hela världen. Efterfrågan översteg produktionen, så att folk fick vänta länge på en ny bil. Fram till 1980-talet var alla Moskvitch kompakta, bakhjulsdrivna, gedigna bakaxlar av bladfjädrar. Antal sittplatser: 4. Moskvitch misslyckades med att få typgodkännande i Storbritannien. Och jag vill minnas jag sett en och annat ex. i Sverige.
En Moskvitch producerades också i Bulgarien mellan 1966 och 1990 med kompletta byggsatser. 1986 visades en helt ny bil upp, enligt sovjetiska normer, en modell, som kallas Aleko-2141. Den hade fyrcylindriga motorer, som hade en klart godkänd meritlista, från ett antal LADA-modeller. Aleko var en framhjulsdriven halvkombi annorlunda än någon modell fabriken hade gjort tidigare. Det var större och lyxigare, gjord med komfort, säkerhet och aerodynamik i åtanke.
Karossen byggdes på grundval av Simca 1307, med inspiration även av Audi 80/100 familjmodell, samtidigt som man tog hänsyn till den större storleken på Moskvitch och Ladas motorer. Den 1,8 liters bensinmotor för den nya bilen var planerad, liksom med en dieselversion, men blev aldrig förverkligad. Bilen var en stor förbättring jämfört med tidigare generationers, men nedgången av ekonomin, förde slutligen förde fabriken till konkurs, antages det.
Fabriken, som hade bytt namn till OAO Moskvitch i början av 1990, gick i konkurs 2002 och upphörde produktionen. Fabriken är fortfarande ledig och övergiven, allt kvar sägs det som det var 2002. Oavslutade karosser kvar på produktionslinjen i olika stadier av färdigställande, medan möbler, datorer, kontorsmaterial och dokument är kvar i anläggningens administrationsbyggnad. Flera försök att återuppta produktionen har gjorts under de närmaste tre åren, men inget framgångsrikt. Delar av byggnader delades upp, men konkursen av OAO Moskvitch meddelades officiellt 2006 och bolaget - följande år.
Sedan 2009 är ägare av varumärket Moskvitch tyska bilföretaget Volkswagen. Under 2011 förlängdes Volkswagen sin rätt varumärke ägande till 2021.
Läst på om en trotjänare: Moskvich 407, 1963. En 4-cylindrig motor som kunde få en maximal effekt på 45 hk. Antal växlar: 3, högsta hastighet Moskvich 407 var 113 km/h. Bilen på bilden ser begagnad ut, men visar modellen, som en och annan såg ut efteråt.
Källor:
classic-carshow.com
en.wikipedia.org
azlk-avto.ucoz.ru